Hallå där, Olle Östman!

I Facebookgruppen Vårt Eget Huddinge publicerar 67-årige Stuvstabon Olle Östman ofta bilder från sina promenader med hunden Bailey. Inläggen är något han ser som “ett uppdrag”.

Hur länge har du hållit på med fotografering?

–  Intresset började i grundskolan, 1972. Då gällde det analoga, svartvita bilder. Vi hade en kamera på skolan, en Hasselblad, som jag lånade. Hoppade på en buss från Fruängen och plåtade en tuff gubbe i skinnhatt. Tog min första och enda vinst i en fototävling med den bilden. Sedan dess har jag fotat i perioder men har i stort sett alltid haft en kamera med mig sedan tonåren. 

Hunden Bailey får ofta dela med sig av sina tankar i dina Facebook inlägg, kan du berätta lite mer om honom?

– Han är en ettrig, ettårig jycke som kan vara svårt att hålla takten med. Han har lite synpunkter men vi brukar komma överens när vi väl kommer ut. Jag har en “hundkamera” där jag kan styra allt med en hand och ha hunden i andra.

Har du någon drivkraft bakom Facebookinläggen?

– Jag började lägga upp mina promenadbilder för ett par år sedan. Kan bli lite tjatigt att fotografera samma sak men märkte under corona att mina inlägg betyder mycket för människor. Det finns säkert många som har det tufft, främst äldre som har svårt att komma ut, och jag har märkt att mina inlägg är en kanal till naturen för dem. Då fick jag ett uppdrag.

Utöver dina promenadbilder, vad fotograferar du mest?

– Jag försöker upprätthålla en bredd, fotografera det mesta för att inte tröttna. Men det blir ju mycket naturbilder runt Trehörningen och Flemingsbergs våtmark.

Har du någon drömplats du vill åka till och fotografera?

– Det finns flera ställen, var i USA för många år sedan och fotade analogt. Jag skulle vilja göra om den resan med en digitalkamera. Kina skulle jag också vilja åka till och fota muren, men då krävs det en fet lottovinst.