
Rikard Franzén har en lång hockeykarriär bakom sig. Han har tillhört klubbar i Sverige, Tyskland och Schweiz men valde för 15 år sedan att ställa sig i båset som tränare. Det har tagit honom tillbaka till Schweiz där han sedan säsongen 2021/2022 varit assisterande tränare i Genève-Servette HC.
Hur var det att växa upp i Huddinge och hur har det format dig som person?
– Det var kanon, förutsättningarna för oss som växte upp i Huddinge var jättefina. Jag upplever att samhället ställde upp för oss ungdomar som framförallt sysslade med idrott. Huddinge generellt var väldigt familjärt, med allt från människorna till idrottsföreningarna.
Hade du någon förebild på den tiden?
– Nja, det kan jag inte riktigt säga, men Ola Andersson som spelade i Huddinge hockey på den tiden tog hand om mig när jag var ny i A-laget. Han körde mig till träningar innan jag skaffade körkort. Så han blev en person som jag såg upp till.
Var det en självklarhet att bli tränare efter karriären?
– Nej, faktiskt inte. Jag var proffs i nästan 20 år och ville bara bort från hockeyn. Men efter ett halvår insåg jag att det var mitt kall i livet. Jag fick då en tjänst i AIK som gick ut på att bygga upp deras ungdomsverksamhet, vi fick fram några riktigt starka årskullar.
Ditt bästa minne som tränare?
– Det roligaste var när vi vann schweiziska ligan för två år sedan. Det var klubbens första titel under sin 100-åriga historia. Vi var dessutom den första fransktalande klubben som vann ligan i Schweiz. Det var oerhört stort här nere och vi blev inbjudna till borgmästaren och fick åka kortege.
Har du något råd till dagens ungdomar som vill ha en karriär som du?
– Tro och lev din dröm: Vägen kommer inte att vara spikrak, det kommer komma motgångar längs vägen. Men det är hur du tacklar motgångarna som är det viktigaste.