tisdag 11 februari 2025

Hallå där, Viveka Sjögren!

Läs också
“Eleverna på Fittjaskolan fick äta popcorn och dricka cider medan jag läste boken”, säger Viveka Sjögren. Foto: Joakim Brolin

Viveka Sjögren är författare till bokprojektet “Någons bror” som är skapat i samarbete med femteklassare på Fittjaskolan. Boken gestaltar saknaden och sorgen efter alla dem som blivit offer för våld och gängskjutningar – från ett barns perspektiv. Boken fortsätter att skapa sammanhang för barn i Botkyrka och Viveka har engagerat sig i flera olika tillställningar.

Vad har du fått för respons på boken sedan den släpptes?

 – Väldigt mycket har hänt kring boken och det är fantastiskt. Den har dels plockats upp av Svenska kyrkan i Botkyrka där en musiker har tonsatt den och jobbat vidare på Fittjaskolan med eleverna kring boken. Och den blev nominerad till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris och det är en ära. Det har lett till att den har blivit synlig på ett annat sätt.

Vad var din ingång till att vilja skriva “Någons bror”?

– Det är runt sju år sedan nu då den första tanken för boken föddes. Det var en känsla av att det inte fanns en bok som mötte upp de känslor som finns och det som händer kring gängkriminalitet. Det var så tyst kring barnen. Jag ville verkligen skapa en röst för de små för jag vet att de hör, de ser och de snappar upp. Och om man inte pratar med dem så går de i någon slags obehaglig ovisshet och det är ingen betjänt av. Jag tänker som ett verktyg för samtal och för att förstå.

Hur såg samarbetet och processen ut med femteklassarna på Fittjaskolan?

– Jag åkte till Fittjaskolan och besökte vad som då var femteklassare och läste mitt manus för dem. De fick komma med respons och sedan fick de teckna blyertsteckningar utifrån det jag hade läst. Jag hade också ett önskemål att jag ville ha en karaktär, en människa, från alla och sen var det valfritt att plocka från vad man hade lyssnat in. Det kom hus, massa helikoptrar, barn, blommor, blomkrukor, ambulansbilar, allt möjligt. Och sen har jag jobbat utifrån det och skannat in och byggt bilder och färgsatt dem med annat material.

Hur blev det så att du samarbetade med barnen på just Fittjaskolan?

 – Jag ville gärna göra boken i samverkan med någon eller några i och med att jag själv bor så långt från gängvåldet. Jag ville fästa den i mer av en storstadsmiljö. Jag fick kontakt med Botkyrka kommun och Fittja skola genom en långväga släkting som då jobbade med våldspreventivt arbete i Botkyrka. Jag har haft ett så bra samarbete med Fittjaskolan och även Botkyrka konsthall i Fittja centrum. Det har varit ett jättefint bemötande från Botkyrka kommun.

Vad var dina förhoppningar med boken?

– Att ha boken som en dörr in till samtal. Det är många som är påverkade och drabbade och att då kunna läsa tillsammans i grupp och med vuxna och hitta stöd i att det är många som är ledsna. Jag tycker det är viktigt att prata med barnen så fort frågor dyker upp. Det är ju inte en bok som man tar fram för att ha en mysig lässtund med sin treåring, det är det verkligen inte. Det här är istället en bok som kan behövas när frågorna väcks om man är utsatt och har drabbats på något sätt av gängvåldet.

Ålder: 58
Uppvuxen: Stockholm
Bor: Delsbo, Hälsingland
Släppte september 2023 boken “Någons bror”
Senaste nyheterna

Nytt i Flempan har tagit paus

Nu går webbtidningen på vinterlov och är tillbaka i mars 2025.

Läs också...

Close Bitnami banner
Bitnami