Konstnären och fotografen Ricard Estay från Fittja är aktuell med sin utställning på Södertörns högskola. Estay tar oss genom vad som inspirerade honom, berättar om sin resa och vad möten med människor som delar liknande historier betyder för honom.
Utställningen Relatos, ärvda berättelser, pågår till 2 juni. Den bygger bland annat på Estays bortgångne far José Estays fotoarkiv och det arv han har lämnat. Verken sammanställer Josés dokumentationer från hans resor med Ricards egna bilder och filmer som han tagit flera år senare på samma ställen. De fotografiska skildringarna av platserna i Latinamerika och Fittja återges i installationen.
Estay är uppvuxen i Fittja, en plats han tidigt upplevde som speciell. Koncentrationen av berättelser från människor som samlats på en plats med många olika livsöden var något som väckte hans nyfikenhet. Han studerade film och hade som plan att göra ett projekt om människorna i det höghus han bodde i. En av de personerna var hans egen pappa.
– Han kom hit på 70-talet som politisk flykting och utbildade sig till fotograf men kunde aldrig riktigt leva på det. Han jobbade istället som vaktmästare hela livet. Han hade fastnat i ett mentalt limbo mellan 70-talets Latinamerika och det här folkhemmet i Sverige som välkomnade honom. Man levde alltid med en förälder som var någon annanstans mentalt.
Filmen blev aldrig av eftersom att hans pappa gick bort.
Det var förra året som han öppnade sin pappas fotoarkiv, tio år efter hans bortgång. I arkivet fann han bland annat dokumentationer av urinvånarna i Latinamerika.
– På ett eller annat sätt har jag börjat organisera arkivet. Jag håller på att skriva en historia där jag följer min pappas resa, som för alla andra i samhället är en anonym invandrare, genom tid och rum. En resa genom den politiska tiden som var i Sverige, som inte finns kvar i dag varken i Sverige och i Latinamerika.
Att lyfta fram människor med liknande historier, som inte fått en chans att själva tala om det, är en drivkraft för Estay.
– Jag har behov att lyfta de här historierna som folk aldrig får berätta själva. Människor som reducerats till statistik som invandrare eller problem. Jag vet att det finns riktiga människor, riktiga personer bakom de här berättelserna. I mitt fall har jag utgått från min egen pappa så jag behöver inte tala för alla andra, men det har blivit representativt för den tiden som jag tycker är viktig att bevara.
Utställningen är en pågående process för det verk han skapar och är allt annat än klar. Det är människors reaktioner till hans verk och förståelsen för att hans upplevelser är delade, som tar hans arbete framåt.
– Du behöver inte vara chilenare för att relatera till min konst, du kan ha vilken bakgrund som helst. Det finns många olika anledningar till att folk kommer hit.
Den 25 maj äger ett konstnärssamtal med Ricard Estay rum.
Se nedan när Nytt i Flempan var på utställningen på Art Space:
Rahma Ben Khalifa
