En utställning på Europride i Stockholm 2008 ledde till ett lesbiskt sommarläger i Ryssland 2013. Samma år beslutade Ryssland att instifta en HBTQ-fientlig lag och sommarlägret kom att bli det sista. Nu visar konstnären Axel Annica Karlsson Rixon fotografierna därifrån.
Axel Annica Karlsson Rixon är en svensk konstnär med fokus på det fotografiska. Många vänner var journalister men skrivandet var inte för hen, som började fota istället. I början av 1990-talet slog hen igenom och finns idag representerad på Moderna Museet, Göteborgs konstmuseum och flera andra konstsamlingar i Sverige.
– Jag fick en plattform. Sedan har det gått upp och ner men flutit på, säger Axel Karlsson Rixon.
Utställningen At the Time of the Third Reading skildrar ett självorganiserat lesbiskt läger i Ryssland i juni 2013. Titeln anspelar på en tredje granskning av den ryska lag som ledde till förbud mot att information om ”icke-traditionella sexuella relationer” förmedlas till personer under 18 år, där information även inkluderar konst.
Beslutet om att lagen skulle instiftas sammanföll med tiden som Axel Karlsson Rixon besökte lägret och tog alla bilder.
– Vi var inte där för att skapa ett nytt verk. Men vi visste att det var det sista lägret. Lagen kändes som början till det som nu händer och ingen som var där skulle vara förvånad. De visste.
Inbjudan till lägret: En del av ett större projekt
Axel Karlsson Rixon gjorde återkommande resor till Ryssland mellan 2006 och 2007 tillsammans med konstnären Anna Viola Hallberg för att undersöka hur det var att vara lesbisk i Sankt Petersburg i Ryssland.
– Begreppen queer och trans användes inte som identitet i Ryssland då utan de kvinnor som vi intervjuade definierade sig som lesbiska eller bisexuella, därför valde vi att behålla de definitionerna när vi pratar om verket. Det resulterade i konstverket State of Mind.
– Vi ställde ut State of Mind första gången under Europride i Stockholm 2008 och då var det en kvinna där som sa att hon drev ett lesbiskt sommarläger och att vi var tvungna att komma dit. Vilket de gjorde 2013.
– Då var det runt 60 personer där men som mest hade det varit 300. Det var en frizon i en vecka där de kunde umgås, ha ett community och ta med sina barn. I och med lagen visste vi att det skulle bli stora konsekvenser för människorna som var där.
Axel Karlsson Rixon berättar om ett starkt minne. Vid en utställning i Sankt Petersburg sprang en kille ut gråtandes, för att han för första gången han kunde spegla sig själv i konstverken.
– Det är klart att man alltid blir glad om folk kan identifiera sig med arbetet, när det betyder mycket för någon.
