Nicolas Lunabba: ”Man håller fast vid något och gör det till sitt kall”

Blir du ledsen om jag dör? Är titeln på boken där Nicolas Lunabba skildrar erfarenheter av segregation, rasism och våld i Sverige. På mångkulturellt centrum i Fittja hölls i tisdags kväll ett samtal mellan författaren och Mattias Järvi. Boken var språngbräda i samtalet om hur vi återetablerar trygghet och säkra platser för barn i utsatta områden.

–  Den fick mig verkligen att gråta, sa Mattias Järvi, bibliotekarie på Mångkulturellt centrum, när han inledde boksamtalet med Nicolas Lunabba.

Många i rummet nickade instämmande. Samtalet började med att Nicolas Lunabba berättade om hur han som baskettränare träffade Elijah Clarence, pojken han sedan skulle ta in i sitt hem och sitt liv. I boken får vi följa med på deras resa. Hur de lärde känna varandra och blev varandras viktigaste personer. 

–  De andra pojkarna var vid någon tidpunkt alltid tvungna att gå hem. Men Elijah hängde alltid kvar, han hade ingenstans han ”måste” vara. Han började successivt infiltrera mitt liv och mitt hem. Det tog ungefär två år och sedan bodde han hos mig på heltid, sa Nicolas Lunabba.

Nicolas Lunabba är från Malmö och “Blir du ledsen om jag dör?” utspelar sig där. Men de problem han beskriver kan vara precis lika verkliga i kvarteren i Botkyrka.

–  Vi kan inte skylla på föräldern när ett barn råkar illa ut på gatan. Värmen finns oftast i hemmet. Det är strukturerna ute i samhället som sviker de här barnen och som behöver förändras, sa Nicolas Lunabba.

Han vill själv inte riktigt kalla sig för författare trots framgångarna med boken. Han talade mer om sig själv genom det arbete han gör i Helamalmö, organisationen där han arbetar med att återinföra välfärdstjänster i de mest utsatta områdena i Malmö. Helamalmös arbete går ut på att bygga där bristerna finns, i de områden som behöver rustas upp – tillsammans med de boende. Han påpekar att om vi vill komma åt riktig förändring måste samhället sluta placera lösningar på problemen utifrån och istället etablera trygghet inifrån.

–  Vi måste ge tillbaka det vi har tagit ifrån de här ungdomarna och det får kosta vad fan det vill, sa Nicolas Lunabba.

På frågan om hur han orkar fortsätta sitt arbete med sådant engagemang svarar han utan att tveka:

–  Man håller fast vid något och sen gör man det till sitt kall.

Mot slutet av samtalet återkommer frågan om hur barns trygghet i områden som Botkyrka och Nydala kan återskapas. Svaret från Nicolas Lunabba är att inte vänta på förändring för då kanske den aldrig kommer:

–  Vi måste bygga själva, det uppstår en jävla kraft i det.