
Två och en halv månad har passerat sedan den nya verkstadslokalen för Kungliga Operan och Dramaten slog upp sina portar i Flemingsberg. De två institutionerna tillverkar rekvisita på olika håll i sin gemensamma byggnad. Dekormästare Björn Kiltorp berättar om utmaningar och minnesvärda produktioner efter 33 år i branschen.
Bakom de storslagna föreställningarna på Operan och Dramaten döljer sig ett omfattande arbete som publiken sällan får insyn i. Processen för en produktion innehåller otaliga moment men följer ett strängt ramverk.
Ett gammalt kafferosteri i Nacka huserade tidigare arbetet innan flytten till Flemingsberg. Övergången har till stor del gått bra, att mindre svårigheter uppstår är enligt Björn Kiltorp naturligt.
– Det är klart att det finns massvis med barnsjukdomar när man flyttar till ett nytt ställe och ett helt nybyggt hus, säger Kiltorp.
En stor skillnad är uppdelningen av lager och verkstad som tidigare låg i samma byggnad. För transportavdelningen är sträckan mellan operahuset, lagret och verkstaden avsevärt längre nu. Detta beror enligt Björn på besparingar.
Trots förändrade omständigheter är det tydligt att samarbetet mellan de olika avdelningarna fungerar bra. Den mest minnesvärda produktionen genomfördes dock i samarbete med Den Kongelige Opera i Köpenhamn. En storskalig uppsättning av Alice i Underlandet med höga krav på teknisk innovation för rekvisitan. Enbart tiden för att producera säger allt om föreställningens omfattning.
– Normalt kanske vi räknar 5 000 verkstadstimmar för att producera en dekor. Denna tog sammanlagt 14 000 timmar. Så vi gjorde hälften och danskarna andra hälften, säger Kiltorp.

Till skillnad från Dramaten har Operan en krävande repertoar med flera olika föreställningar på scenen dagligen. Tillverkningsfasen för en produktion omfattar upp till 25 personer där många parametrar behöver tas hänsyn till, från konstnärlig vision till ingenjörsmässig verklighet. Allt för en tillfredsställande upplevelse i ett operahus som är långt ifrån modernt.
– Vi måste göra dekorer som går att bygga och riva flera gånger om dagen. Det är lyxigare på moderna operahus som i Paris till exempel. Där kan de ju ta i princip hela dekoren och bara köra åt sidan, säger Kiltorp.
Framtiden bjuder på ännu större förändringar för Operan. År 2026 stänger operahuset permanent i fem år för renovering, vilket leder till utmaningar för Björn och hans team. Produktionerna behöver anpassas till nya scener, där är de nya lokalerna i Flemingsberg en viktig del i omställningen.
Trots detta är Björn Kiltorp inte bekymrad över att intresset för teater och opera hos allmänheten ska tyna bort.
– Jag tror det är högre beläggning nu än vad vi hade när jag började. Det är den känslan jag får i alla fall. Att det ofta är fullsatt, säger Björn.