Personal på Albygården uttrycker oro kring hur en eventuell upphandling kan påverka verksamheten och ungdomarnas trygghet. Samtidigt är mycket fortfarande oklart kring vad förändringen faktiskt innebär.
Botkyrka kommun planerar att upphandla samtliga fritidsgårdar och fritidsklubbar, vilket innebär att externa aktörer kan ta över driften från och med 2027. I juni 2026 sker ett tilldelningsbeslut, då det blir tydligt vilka aktörer som kommer att driva vilka gårdar.
Bakgrunden är att kommunen tidigare tog över verksamheten från vissa föreningar efter kritik om misskötsel och misstänkt kriminalitet, med syftet att höja kvaliteten. Nu vill man åter öppna upp för externa aktörer.
Men bland personalen på Albygården finns en oro kring vad förändringarna kan innebära i praktiken.
– Jag vet att det har påverkat ganska många. Jag tror att det är fler som går runt och är oroliga. Det tog hårt på en del, särskilt de som har jobbat länge, säger Lowam Tesfai, fritidsledare på Albygården.
En central fråga handlar om relationerna till ungdomarna, som enligt Lowam Tesfai byggs upp över tid.
– Kommer det nya människor är det inte så enkelt att bygga upp det igen. Det kan påverka så att de inte ens kommer till verksamheten, säger hon.
Namninsamling från oroliga föräldrar
Trygghet är avgörande i arbetet med ungdomar, menar Lowam Tesfai. Samtidigt ser hon en risk att både personal och resurser kan påverkas vid en förändring.
– Om det är något de behöver just nu så är det trygghet och det känns inte som att de riktigt får det. Det kanske blir personalbyte. Man kanske inte har lika mycket pengar att hitta på saker med ungdomarna. Man kanske inte kan göra lika mycket, säger hon.
Samtidigt hörs kritik även utanför verksamheten. I en namninsamling från föräldrar uttrycks oro för att en privatisering kan leda till sämre kvalitet och otrygghet.
Lowam Tesfai betonar att arbetet på fritidsgården handlar om mer än aktiviteter och att relationen till ungdomar är central.
– När man jobbar med ungdomar måste man jobba med hjärtat. Det handlar om trygghet och att finnas där. Det är synd att våra ungdomar alltid ska drabbas, säger hon.
