De flesta förknippar smyckestillverkning med att smida ringar i silver och guld eller att trä pärlor. Men Pamela Wilson väver sina smycken. Hemlandet Australien finns närvarande i hela hennes konstnärliga produktion.
Två unga äventyrare möts i London. Hon är från Australien men har nyss varit i Sverige. Han kommer från Sverige och har nyss varit i Australien. Ljuv musik uppstår.
Pamela Wilson söker guldsmedsutbildningen i Mjölby men det blir Leksands folkhögskola där eleverna får prova på olika konsthantverkstekniker. Hon upptäcker vävning, blir betagen av lugnet vid vävstolen med dess rytmiska dunk. Doften av trä.
– Det här är grejen! tänker hon och utbildar sig till textilkonstnär. Men ganska snart sätter hon metalltråd i varpen så att väven går att forma.
Pamela Wilsons far var landskapsarkitekt, familjen bodde i de botaniska trädgårdar som han arbetade i. Sydney, Brisbane och sedan Townsville i nordöstra Queensland. Pappan tyckte det var praktiskt att ha en orm i växthuset som kunde hålla efter råttorna.
Som barn fick hon en aboriginsk “dilly bag” i födelsedagspresent. En present som andra flickor i tolvårsåldern på sextiotalet hade rynkat på näsan åt. Men Pamela Wilson älskade sin väska. Fibrerna, texturen och sättet den var vävd och den aboriginska kulturen är närvarande i Pamela Wilsons konst i former och motiv. Vävningen återfinns i smyckena. Remsor och stycken av trådar av titan, silver eller stål, ibland lackad koppartråd, blir halsband, broscher och örhängen.
– Med titan kan man jobba ganska stort utan att det väger så mycket, säger Pamela Wilson.
I ett ljust rum med kakelugn står montrar med smycken, en del just av titan, som visats på utställningar runt om i Sverige. I hemmet på Flemingsbergs gård har Pamela Wilson också sin verkstad och ateljé. Tidigare höll hon öppet för allmänheten. Nu visar hon mest sitt arbete på Konsthantverkarna och Galleri Platina i Stockholm och genom föreningarna Nutida Svenskt Silver och Huddinge konstklubb.
