I danslokalen på Patron Pehrs väg i Huddinge håller Malin Jönsson och Cathrin Kühler varje onsdag i en dansklass för personer med Parkinsons sjukdom. Till tonerna av episk musik från Svansjön och popmusik från den legendariska gruppen Jackson 5 får äldre personer med Parkinson njuta av rörelse och konst.
Dans för Parkinson är en relativt nybildad grupp som startade i april i år. Malin Jönsson är, tillsammans med Sara Grändegård Nilsson, en av medgrundarna. Det hela började med att Sara Grändegård Nilsson var på en föreläsning om dans för Parkinson. Efter det utbildade sig båda i dans för Parkinson och startade gruppen.
– Vi hade en prova-på-dag i februari, då kom det 10 personer så vi startade en grupp direkt. Det är jättebra att många får reda på att det finns, vi vet inte alltid hur vi ska nå ut, säger Malin Jönsson.
Hon berättar att dans verkligen gör skillnad för personer med Parkinson. Det är vetenskapligt bevisat att dans hjälper till att lindra symtomen på sjukdomen. Närheten till Huddinge är också viktig, menar hon.
– Deltagarna här uppskattar det verkligen. Det har funnits liknande grupper inne i stan i många år men om man inte bor där är det skönt att ha det på nära håll. Det är också vetenskapligt bevisat att dans hjälper till att lindra Parkinson.
“Vissa drar sig för att gå utanför dörren”
Gruppen börjar sittandes med en lugn uppvärmning och kommer sedan upp på fötterna. Det är både små och stora rörelser. Varje rörelse är uttänkt så att de ska vara bra för just Parkinson. Under dansen är det alltid två lärare med, ifall någon känner att de hellre vill sitta ner.
Under dansen hinner de snudda vid flera årtiondens musik, allt från 50-tals bugg till modern popmusik. Det hela avslutas med en gemensam koreografi till låten Blame it on the boogie av Jackson 5.
När lektionen är slut blir det fika. Samtalsämnena rör allt möjligt, men framför allt sjukdomen de delar och ett framtida dansläger som kommer att äga rum. Eva Okwakol är en av de som var med på dansen under onsdagsförmiddagen. Hon har hittills varit med vid alla tillfällen.
– Dansen är en humörhöjare. Fikat efteråt och den sociala biten är också viktig, man kan alltid komma in i en diskussion om vilka mediciner som är bra och lära känna folk. Gemenskapen är viktig. Vissa drar sig för att gå utanför dörren på grund av sin sjukdom men här kan man slappna av, det spelar ingen roll om man skakar.
Malin Jönsson hoppas också att dansen betyder mycket för de som deltar och ska kunna bidra till gemenskap. Det är ett socialt tillfälle att prata med andra som är i samma situation, säger hon.
– Min förhoppning är att de ska känna sig fria genom dans och att vi övar och utvecklas tillsammans.
