Trots kritik från Riksrevisionen har polisutbildningar öppnat för undervisning på distans. Någon tydlig uppföljning av hur väl utbildningarna fungerar i praktiken saknas.
Polisutbildningen i Flemingsberg är ett av fem lärosäten som bedriver utbildningen digitalt. Samtidigt granskar Riksrevisionen landets distansutbildningar, med hänvisning till att studenter presterar sämre än de på campus och tar färre högskolepoäng.
I höst börjar den första kullen distansstudenter från Södertörns högskola den obligatoriska aspirantutbildningen som bedrivs av Polismyndigheten själva. Det blir första gången eleverna får möta riktiga människor i verkliga situationer.
Emelie Liljeqvist, programsamordnare för polisutbildningen, menar att det är först då man kan utvärdera upplägget.
I dag får utbildningarna inte ta del av någon systematisk uppföljning av hur distansutbildade poliser klarar sig i arbetslivet. Enligt Emelie Liljeqvist, programsamordnare för polisutbildningen, är det också oklart om det ens finns någon jämförande statistik mellan distans- och campusstudenter hos Polismyndigheten.
– Det finns inte någon som har gått klart distansutbildningen och färdigställt aspiranten. Så det riktiga kvittot kommer vi att få om lite mer än ett halvår, säger Emelie Liljeqvist
Samtidigt finns det andra lärosäten som har bedrivit distansutbildning under längre tid där studenter redan genomfört aspiranten. Trots att utbildningarna följer samma utbildningsplan saknas en gemensam uppföljning av hur studenterna klarar sig i yrket och därmed också en tydlig bild av hur utbildningen fungerar.
– Siffror på studenter som inte är från oss visar ju inte hur vår utbildning fungerar, menar Emelie Liljeqvist.
Lärare ser stora utmaningar
Mikael Emsing, lärare på polisutbildningen vid Södertörns högskola, har tidigare erfarenhet av distansutbildning. Han beskriver svårigheter i undervisningen. I ett mejl till Nytt i Flempan skriver han att det finns utmaningar med undervisning i bemötande på distans och att föreläsningar om icke-verbal kommunikation digitalt kanske är det svåraste han gjort.
“Man pratar om vikten av balanserad ögonkontakt, men inser att man tittar på deltagarna och inte in i kameran. Man pratar om gester, men kameran satt dåligt till så ingen människa kan se vad man egentligen visade”, skriver han i sitt mejl.
