I snart tio år har studentpastor Elisabet Ravelojaona hjälpt studenter att söka ljuset i vardagen, genom samtal, meditation och kreativa pauser på Södertörns högskola.
Vad är universitetskyrkan?
— Universitetskyrkan är ett nätverk och finns över hela landet, men upplägget varierar beroende på studieort. Vissa sitter tillsammans med studenthälsa eller kåren. Här har jag ett avskilt rum, men jag har fina kontakter och relationer till personalen på skolan. I Stockholm är jag den enda som arbetar på plats, vilket gör att jag kan vara närvarande på ett annat sätt för studenterna.
Vad brukar studenterna komma till dig med?
— Det är väldigt olika. Hit är människor välkomna med allt mellan himmel och jord! Allt från sorg och svåra händelser till andlig vägledning och själavård. Det behöver inte specifikt handla om kristendom. Studenter med annan, eller utan tro är välkomna.
Upplever du att studenternas mående speglas av världsläget?
— Ja, med vissa saker. Under senare år har det blivit mer märkbart med studenter som känner hopplöshet och som uppger att de aldrig känt hopp. Det är dock inte det vanligaste, men så var det inte förut.
Hur hjälper du studenter ur hopplöshetskänslor?
— Det är individuellt, men handlar om att hitta vägar för att förstå vad hopp är. Ångestkänslor tenderar att smitta över på andra saker i livet och då kan det handla om att bestämma sig för att söka ljus, även om det kan låta fånigt. Att öppna upp sig för världen, oavsett tro.
Hon fortsätter:
— Vi mår bra av att engagera oss. Uttrycket att ”kroka arm” är ett nytt uttryck som jag tycker är väldigt fint. Det handlar om att hitta likasinnade och engagera sig i något sammanhang. En del blir aktivister, andra volontärer, men att göra saker för andra mår vi bra av och det ger hopp.
| Faktaruta: Namn: Elisabet Ravelojaona Ålder: 55 år Ort: Stockholm Aktuell med: Studentpastor, Södertörns högskola |
